Carpelan Bo: Barndom

 


Läsecirkelin valinta. Carpelanin romaani lapsuudesta 1930-luvun Helsingissä kuvaa hyvin toisaalta syvämietteisen lapsen, Davin, mielenmaisemaa, toisaalta tuon ajan Helsinkiä ja tunnistamatonta aavistusta tulevasta sodasta. Kirjan edetessä Davi varttuu ja mietteet käyvät syvällisemmiksi. Yksinäisyyden ja erillisyyden tunteet tarjoavat Daville pakopaikan. Kenties uhkakuvat nousevat hänen omasta mielestään, mutta ehkä myös ajassa huokuvasta epävarmuudesta, siitä mitä käy ilmi aikuisten puheista ja sanomalehtien otsikoista ja mikä konkretisoituu vuoden 1939 lopulla hälytyssireenien ulvontaan.

Muutamia näytteitä.

s. 82: Och vilka gränser hade mörkret? Vilka gränser fanns mellan det han läste och det han såg? ….Ändå fanns längtan där, till vad, det hade han ofta svårt att se eller ana sig till.

s. 101: När du har nått stillheten mellan de snötyngda granarna är varje tecken på liv – en ekorres språng, en fågels brakande flykt, spåret av ett skogsmöss på skaren – ett eko av någon djup kall röst inom sig.

s. 139: De vuxna vill säga så mycket som de tiger om. Det är som om något låg bakom allt. Som en andhämtning när det blir mörkt. Som om där fanns någon i rummet, någonting skrämmande.

 


Kommentit

Tämän blogin suosituimmat tekstit

Nunez Sigrid: Paras Ystävä

Kinnunen Tommi: Kaarna

Herrlemann Florence: L’appartement du dessous