Carpelan Bo: Barndom
Läsecirkelin valinta. Carpelanin romaani lapsuudesta
1930-luvun Helsingissä kuvaa hyvin toisaalta syvämietteisen lapsen, Davin, mielenmaisemaa,
toisaalta tuon ajan Helsinkiä ja tunnistamatonta aavistusta tulevasta sodasta.
Kirjan edetessä Davi varttuu ja mietteet käyvät syvällisemmiksi. Yksinäisyyden
ja erillisyyden tunteet tarjoavat Daville pakopaikan. Kenties uhkakuvat
nousevat hänen omasta mielestään, mutta ehkä myös ajassa huokuvasta
epävarmuudesta, siitä mitä käy ilmi aikuisten puheista ja sanomalehtien
otsikoista ja mikä konkretisoituu vuoden 1939 lopulla hälytyssireenien
ulvontaan.
Muutamia näytteitä.
s. 82: Och vilka gränser hade mörkret? Vilka gränser fanns
mellan det han läste och det han såg? ….Ändå fanns längtan där, till vad, det
hade han ofta svårt att se eller ana sig till.
s. 101: När du har nått stillheten mellan de snötyngda
granarna är varje tecken på liv – en ekorres språng, en fågels brakande flykt,
spåret av ett skogsmöss på skaren – ett eko av någon djup kall röst inom sig.
s. 139: De vuxna
vill säga så mycket som de tiger om. Det är som om något låg bakom allt. Som en
andhämtning när det blir mörkt. Som om där fanns någon i rummet, någonting
skrämmande.
Kommentit
Lähetä kommentti